Vart är vi påväg?
Ursäkta mig nu, men ja måste bara få fråga, vart är vår värld påväg?
Jamena, måste man operera sin kropp föratt andra människor skall tycka att det är okej? Eller för att man själv skall vara nöjd?
Dessa människor som operear sig för medicinska syften förstår jag, har bl.a min syster som opererade käken föratt hennes bett var fel från födsel, och om hon inte gjort sin operation skulle hon förmodligen inom loppet av 10-15 år inte kunnat äta själv. Detta resulerade då såklart i att hennes ansikte förändrades aningen (läkarna kapade endå hela hennes nedre käke och flyttade den framåt). Så har jag en familjebekant som opererade näsan föratt hennes näsgångar var för trånga och hon var täppt i näsan konstant och hade andra diverse problem med andningen tack vare detta.
Men dessa unga kvinnor som inte ens är fullt utvecklade i kroppen, går och skönhetsopererar sig föratt de tycker att deras bröst är för små, kindbenen för osynliga, näsan ful, ögonbrynen för låga, påsar under ögonen osv. Har dessa männskor aldrig fått tillräkligt med kärlek från sina hem eller andra medmänniskor som berättat för dem "du är fin som du är"? Eller någon pojkvän eller kompis som sagt till dem att de älskar dem oberoende om näsan kanske är lite sned eller om brösten inte är cymetriska?
Men till samma kategori hör också Tatueringar och Piercingar. När de först kom tänkte många "hur snyggt är det sen när man än 70 år och har kroppen full med tatueringar?" Visst, man kan täcka in dem, plocka bort dem (piercingarna då) osv. Men på något sätt tycker jag endå att plastikoperationer är av en helt annan grad. Efter att du har blivit opererad tar det många veckor (månader) innan kroppen är återställd och rehabiliteringen är slutför, för att inte prata om smärtan och PENGARNA! Om du vill ha en relativt liten tatuering kostar den allt mellan 40-100€ beroende på omständigheterna. Du smörjar in den och sköter den några veckor och så är det bra med det.
Jag har alltid sagt att jag aldrig tänker göra plastikoperationer. Eventuellt när jag har fått alla mina barn kan jag tänka mig en lyft av brösten men aldrig att jag skulle lägga in plast i mina bröst!
Men om några år kanske bröstoperationer är lika vanligt som tatueringar är idag. Jag har själv 2 tatueringar och 3 piercingar, men plastikoperationer känns på något sätt så opersonligt. Och har dessa männsikor som lägger sig under kniven sån total angst över hur de ser ut och över vad andra tycker om dem, att de måste lägga ut all den tid, energi och pengar som det krävs föratt gå ingeom med något sånt? jag måste bara säga att denna värld skrämmer mig lite..
Varför är människor så hysteriska över vad andra tycker? Tänk hur mycket man skulle få gjort om man lade ner lika mycket enegri på något som t.ex Hungersnöd? Djurtester? Jag kan garantera att denna värld inte skulle vara så fucked-up som den är idag.
Punkt
Jamena, måste man operera sin kropp föratt andra människor skall tycka att det är okej? Eller för att man själv skall vara nöjd?
Dessa människor som operear sig för medicinska syften förstår jag, har bl.a min syster som opererade käken föratt hennes bett var fel från födsel, och om hon inte gjort sin operation skulle hon förmodligen inom loppet av 10-15 år inte kunnat äta själv. Detta resulerade då såklart i att hennes ansikte förändrades aningen (läkarna kapade endå hela hennes nedre käke och flyttade den framåt). Så har jag en familjebekant som opererade näsan föratt hennes näsgångar var för trånga och hon var täppt i näsan konstant och hade andra diverse problem med andningen tack vare detta.
Men dessa unga kvinnor som inte ens är fullt utvecklade i kroppen, går och skönhetsopererar sig föratt de tycker att deras bröst är för små, kindbenen för osynliga, näsan ful, ögonbrynen för låga, påsar under ögonen osv. Har dessa männskor aldrig fått tillräkligt med kärlek från sina hem eller andra medmänniskor som berättat för dem "du är fin som du är"? Eller någon pojkvän eller kompis som sagt till dem att de älskar dem oberoende om näsan kanske är lite sned eller om brösten inte är cymetriska?
Men till samma kategori hör också Tatueringar och Piercingar. När de först kom tänkte många "hur snyggt är det sen när man än 70 år och har kroppen full med tatueringar?" Visst, man kan täcka in dem, plocka bort dem (piercingarna då) osv. Men på något sätt tycker jag endå att plastikoperationer är av en helt annan grad. Efter att du har blivit opererad tar det många veckor (månader) innan kroppen är återställd och rehabiliteringen är slutför, för att inte prata om smärtan och PENGARNA! Om du vill ha en relativt liten tatuering kostar den allt mellan 40-100€ beroende på omständigheterna. Du smörjar in den och sköter den några veckor och så är det bra med det.
Jag har alltid sagt att jag aldrig tänker göra plastikoperationer. Eventuellt när jag har fått alla mina barn kan jag tänka mig en lyft av brösten men aldrig att jag skulle lägga in plast i mina bröst!
Men om några år kanske bröstoperationer är lika vanligt som tatueringar är idag. Jag har själv 2 tatueringar och 3 piercingar, men plastikoperationer känns på något sätt så opersonligt. Och har dessa männsikor som lägger sig under kniven sån total angst över hur de ser ut och över vad andra tycker om dem, att de måste lägga ut all den tid, energi och pengar som det krävs föratt gå ingeom med något sånt? jag måste bara säga att denna värld skrämmer mig lite..
Varför är människor så hysteriska över vad andra tycker? Tänk hur mycket man skulle få gjort om man lade ner lika mycket enegri på något som t.ex Hungersnöd? Djurtester? Jag kan garantera att denna värld inte skulle vara så fucked-up som den är idag.
Punkt
Kommentarer
Postat av: cessi
Var e den 3:e piercingen? :O
(bra skrivet iaf..)
Trackback
