socker och saltapinnar

Ja vet inte ens hur ja ska börja förklara min dag.. R for på jobb kring 10 och kommer hem samma tid ikväll. Och jag som trodde att ja sku ha någon här hemma som kunde ta hand om mig idag, men nähhe. Somnade om efter at han farit på jobb o vaknade kring 12, konstaterade att jag inte vill leva länge o låg i sängen o lipade. Nu kanske många tycker att jag är extremt barnslig, men dom som känner mig vet att jag blir sånhär när jag är sjuk. Ja behöver någon som kan ta hand om mig och stötta mig när jag tror att jag ska dö, måste få vara i famnen. Stackars R blev helt ifrån sig när han kom hem igår o sade att han kommer vara på jobb från 10 till 22. Jag totalexploderade och tårarna började strömma, hade hela dagen igår gått och väntat på att han skulle komma hem, och sluta tidigt idag, men nej, där fick jag mitt straff och vad fan har jag gjort nu då? Ikväll när han kommer hem ligger jag förmodligen i sängen och sover redan föratt klara av att vara på jobb imorgon, så så mycket för det.. Hela lägenheten ser ut som gud vet vad, men ja kan inte göra något till det heller. Är fortfarande väldigt trött, men ja tror inte att jag har feber mer.. måste prova. Suck vetni, att är bara imot mig just nu. Tängt när jag blev sjuk att jag i lugn och ro kan ligga hemma med R när han har morgonskift men det böt om till dubbla/kvällsskift typ samma dag jag blev sjuk, så fick vi igår veta att han ska på dendär förbannade krankursen på Måndag och kommer hem först på Fredag.

Så ja går nu omkring här helt ensam nu igen.
Jävla satans värdelösa skit helvete fans förbannade kukspya

Om det finns någon rättvisa i denna värld, så skulle jag nog gärna ta en liten bit av den kakan. Ställ dig i kö skulle väl säkert svaret bli..