Det finns en plats
Har inte bloggat på en tid, har inte haft lust. Jag vet inte hur jag ska börja detta inlägg och egentligen vill jag inte skriva det, men om jag inte gör det kommer jag aldrig att vänja mig med tanken.
Fredagen 30.12 somnade vår älskade Dexter in. Efter 14 år tillsammans tog vår gemensamma väg slut. Han var gammal och så, vi hade pratat om att hans tid börjar vara inne, men endå var ingen av oss beredd. Man kan inte vara beredd på sånt. Han somnade in lungt hemma på köksgolvet, veterinären kom på hembesök.
Försöker att inte tänka så mycket på det hela, bara lära mig leva med det. Livet går vidare!
Detta är inget snyft inlägg, ville bara få det undanstökat. Annars tänker jag på det varje gång jag skriver ett inlägg. Nu ska ja grejja lite, hörs igen!
Fredagen 30.12 somnade vår älskade Dexter in. Efter 14 år tillsammans tog vår gemensamma väg slut. Han var gammal och så, vi hade pratat om att hans tid börjar vara inne, men endå var ingen av oss beredd. Man kan inte vara beredd på sånt. Han somnade in lungt hemma på köksgolvet, veterinären kom på hembesök.
Försöker att inte tänka så mycket på det hela, bara lära mig leva med det. Livet går vidare!
Detta är inget snyft inlägg, ville bara få det undanstökat. Annars tänker jag på det varje gång jag skriver ett inlägg. Nu ska ja grejja lite, hörs igen!
Kommentarer
Postat av: Ia
Tack. Har samma feelis varje gång jag öppnar min blogg. Men nu får ditt inlägg räcka för min blogg också. Kram.
Postat av: c
Jag har ännu inte skrivit det där inlägget fastän det är snart ett halvt år (herregud..) sen Roy lämnade oss. Vet inte vad det är som tar emot men jag har varit som du, försökt att inte tänka på det utan bara gått vidare och låtit tanken sjunka in. Fast jag känner mig skit som inte tagit tag i saken och ens skrivit ett enda litet inlägg tillägnat honom..
Kram på dig!
Trackback
